gå upp i vikt?

begreppet viktuppgång är så extremt negativt..... inte bara för anorektiker utan i hela samhället liksom?

jag läste en bok där en kvinna åkte till barnavårdscentralen med sin nyfödda bäbis och det stod ungefär såhär:

"de undersökte honom och konstaterade att han gick fint upp i vikt"


jag såg bara orden "gick upp i vikt". varningssirer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! automatiskt försvarssituation...

att en nyfödd bäbis går upp i vikt behövs ju lika mycket som syre för att andas, det går ju inte för den att leva annars, men ändå reagerade jag så konstigt...

benrangel

en jobbig grej med att vara för smal är att när man ska krama någon, eller någon ska stryka en över ryggen blir det som man spelar på ett sånt där instrument en gurka , som är liksom räfflad och så drar man en pinne fram och tillbaka.
härligt, eller hur?


var på bup igår för invägning med min pappa. min pappa är nog definitionen av lugn som en filbunke och det var väldigt skönt. jag träffade en manlig sköterska som var lite av den typen också. det var skönt. förra gången bara grät och grät och grät jag ju, men inte en enda liten droppe igår.

jag hade gått upp 0,3 kg. det känns ändå okej på ngt sätt för jag vet att jag har försökt väldigt mycket under julveckan och tvingat mig själv till att äta upp + att jag har ätit fast jag inte varit hungrig, knäck, ris à la malta etc. men det har faktiskt varit ganska lungt.

är det inte så för er också att det är otroligt beroende på vilka man äter tillsammans med, och hur de ser på ens ätande, som avgör hur stor ångesten blir???

Vad är grejen...

Så fort jag är hemma ensam är jag ledsen för att jag inte har några vänner, så fort jag är med mina vänner vill jag bara åka hem. Jag ser att mamma och pappa blir oroliga när jag sitter själv, men när jag går ut får jag dåligt samvete gentemot dem, att de är så snälla och så bara sticker jag.

Vad fan ska jag göra på nyår??

N är i Shanghai
S är i Vietnam
M är i Thailand
A ska tydligen inte ha någon middag
och då ska J och M gå på några andra middagar de är bjudna på.
E verkar ignorera mig.

Jag är ensam. Jag kan inte vara med mina föräldrar.

Förresten, mamma frågade mig om vad en tjej som gick i min högstadieklass gjorde nuförtiden, aka,
ska du inte ta och ringa henne så du kan träffa någon


Förra året vid den här tidpunkten var jag hos J i Stockholm. Hon var min nystart på mitt liv, men nu är hon borta, allt på grund av den jävla matuppfuckningen. Alltså, förra årets jullov var uppbokat: jul, stockholm, världens roligaste nyår(!!!) hemsedal med klassen...
Det var en av de roligaste perioderna i mitt liv. Så är det inte nu.

Jag var där...

Det var nog det värsta jag gjort i hela mitt liv. Så fort jag kom in i byggnaden kände jag verkligen: "Ett sjukhus, det är verkligen ett sjukhus." Barn och undomspsykiatrin. Jag gråter när jag skriver det. Den jävla kärringen till läkaren och sjuksytern, fy fan. JAG HATAR DEM!!!!!!!!!!!!!!!!

De visade inte någon empati eller någon sympatisk sida what so ever, men det kanske är deras taktik? Att jag ska hata dem så mycket att jag aldrig mer vill träffa dem, och för att slippa träffa dem måste jag ju gå upp i vikt.
Men de körde massa jäkla bullshit hej jag är amatörpsykolog. Jag sa att jag slutade dansa för ett tag sen (innan jag fick ätstörningar) och de säger: JAAAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA.................
Och då säger jag att jag är en ganska ombytlig person, tycker att saker är kul ett tag men sedan tröttnar jag, t ex att jag sluatde rida efter 5 år när jag var 12.
De säger: JAAAHAAAAAAAAAAAAAAA, ALLT BÖRJADE NÄR DU REDAN VAR 12!!!!!!!!!!!!!!!!

Nej, det gjorde det inte.

SAMT:
Jag säger att jag går naturvetenskaplig linje blabla och PLING alla deras fördomar är tydligen bekräftade.

NEJ JÄVLA APJÄVLA INKOMPETENTA FANSKAP, JAG HATAR ER. Jag har aldrig känt mig så reducerad som människa och så stämplad. Sjuksköterskan: DU ÄR EN ANOREKTIKER, DU MÅSTE INSE DET.

NEJ     Jag är inte anorektiker, varför vill de prångt trycka denna stämpel i min panna? JAG VET ATT JAG HAR och håller på att bli frisk från ätstörningar. Ni eller de kanske inte tycker att det är någon skillnad men det är det.


Jag grät/gråter/kommer att gråta över att jag hatar det så mycket. 

Jag sa åt dem att de låter så jävla negativa. Jag vet ju att jag vill hitta glädjen i att äta men nej. Mamma sa att hon faktiskt höll med mig på den punkten. Haha.


Sjuksöterskan drar fram matschemat och säger: DETTA INNEHÅLLER 2600 KALORIER PER DAG!   Hade jag sagt att jag ville veta hur  många kalorier det var?????? NEJ. Det är ju fan precis som vissa tjejkompisar som sitter och säger blablabla idag har jag ätit 1100 kalorier blablabalabla.
Precis sånt man ska säga till någon som ska försöka bry sig MINDRE om kalorier.

Jag ska dit igen på tisdag, för att väga mig. Jag ska inte ens träffa samma jävla sjuksköterska. Så jäkla oproffsigt, jag förstår varför folk vill ha privata läkare, om detta är allmän sjukvård.


Psysiska störningar

8.30 på måndag. Då ska jag till BUP. Jag orkar inte leva såhär.

RSS 2.0