outerbodyexperience

Nu bär det av till Trysil, 7-8 h i bil framför mig alltså. Långa bilresor brukar ju vara lika med godis, chips, bullar, kakor och eventuella lunchstopp på donken..  Hmm....

Ja, nu har det blivit uttökat. Igen.

OK, fet ångest. FETFETFETFET.
 Det är nämligen så att jag ska till en killkompis födelsedagsmiddag ikväll. Men jag får inte äta middag där för min mamma (vilket jag faktiskt skulle ha gjort om jag fick, no lies!). Eller snarare, jag får äta där, men jag måste äta middag hemma först.

Det finns ju lite olika alternativ:

1. Jag äter middag hemma. Äter inget där. = bekräftar det som redan kanske är klart - " Hello my name is Anorexic".

2. Jag äter halv port. hemma, samt halv där.= Bråkar med mamma ångest blä, totalt opepp och stannar hemma.

3. Jag äter både hemma och där. Behöver jag säga mer?

Jag såg på programmet "Tonårsliv" som går på måndagar 21.30 på Svt 1. Och en av tjejerna där har anorexi.
 
De intervjuar hennes syster om saker som hon/ anorexin sagt:

" Asså jag blir verkligen mätt jättefort"
" När jag ser dig äta blir jag mätt" etc.etc.

Jag måste påpeka hur otroligt otrevliga anorektiker låter. Alltså inget ont mot denna speciella tjej, jag vet att jag har sagt liknande saker.

Men hur kan vi egentligen bara skita i allting annat bara så maten är kontrollerad?

Jag hade bara gått upp 0,1 kg! Vafan, jag har ju ätit enligt matschemat - som jag för några veckor sedan gick upp 0,5 kg på?? Hur kan det vara så stor skillnad? Jag har ju inte rört mig?

Satt och åt middag. Åt (mycket!) fisksoppa och därefter en pannkaka (!!!!). Sedan tvingar min mamma mig att äta en halv till.


Jag får panik. Äter halvan lååångsamt, skriker åt mamma att hon ska GÅÅÅÅÅÅÅÅÅ. Vill bara dödödödödödödö
Springa iväg, bort, bort bort  springa iväg från mig själv.


Grejen är att det handlade inte om kalorierna. Det är något med kontrollen.

Har äntligen slutat vanka av och an och gråta - 3 JÄVLA timmar ,jag som skulle plugga fysik....

Och inte bara det förresten,

igår åt jag hämtmat (!), tandoorikyckling och ris, med sås och NAANBRÖD ffs

OCH bambambam jag åt kvällsmat också!

För jag älskar mat och jag är bäst och har kastat anorexi i soptunnan, mohahaha.

Någon som mitt ätstörda jag tycker ibland är jobbigt är när jag ska lägga upp maten på tallriken:

" Normalt är ju två biffar typ, men de är ju JÄTTESTORA. Måste jag äta upp hela då?"

"Skit, nu tog hon den minsta potatisen, den skulle ju jag ta... Nu måste jag ta den stora"

OSV.

På BUP säger de att föräldrarna ska lägga upp maten. Asså jag vet om jag säger detta för att lura mig själv, men såhär är det enligt mig i alla fall.



Min pappa kan inte lägga upp maten. Min pappa är 1,97 m. Han äter 3 ggr så mycket som jag någosin gjort - utan anorexi.

Min mamma kan inte lägga upp maten. Hon är nog en typisk Svensson-"Go och Glad kexchoklad". DVS: Hon intalar sig att hon ska bli såå smal: lägger upp en liten portion. Sedan kommer hon på att hon är mer hungrig och lite mer. Direkt efter middagen går hon och tar några digestive med smör och 50 rullar ost på. Hon vet helt enkelt inte riktigt vad som är normalt.

Att min syster skulle lägga upp maten, vilket skämt. (Ex)-ÄS!!!

Vem ska då lägga upp? Ska farmor komma varje dag kanske?

Idag var jag med pappa och handlade. Jag köpte en yoghurt som jag aldrig ätit förut.
Jag har inte kollar hur mycket kalorier det är i den!

WEY! Jag vägrar. Jag ska inte göra det! Jag ska kunna äta den ändå. Varje gång jag lyfter paketet ska jag blunda så jag inte ser vad det står i näringsvärde-rutan!

Jag ska, jag ska, jag ska!