Hum..?



Jag har varit konstant mätt och illamående i en månad.

Är det någon som har tips på någon mat, mellanmål etc. som är relativt kaloririk som man inte mår illa av?


Indian spicy spicy



Och inte bara det förresten,

igår åt jag hämtmat (!), tandoorikyckling och ris, med sås och NAANBRÖD ffs

OCH bambambam jag åt kvällsmat också!

För jag älskar mat och jag är bäst och har kastat anorexi i soptunnan, mohahaha.

Bättre, bättre!



Jag har återknutit kontakten med två av mina kompisar som jag nästan helt tappat pga anorexi.

WEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEY!

Old life, men bättre är snart tillbaka!

Jag vill bara ha någon som säger: du har ju assnygg kropp, det finns bara för lite av den!

PEPPAD PEPPAD PEPPAD!


Så jäkla frisk och underbar, och har då tre riktigt bra vänner. Det är inte dåligt det. DETTA KALLAS LIVET ♥

Vägning



Imorgon är det vägning

Jag vill ju på ett sätt gå upp i vikt, ser ju på bilder att jag ser för j*vlig ut. Ben ben ben överallt.

Men ändå inte. Jag vill inte känna fettet på innerlåren växa.

Jag vill inte att mat ska påverka mig. Bara åka rakt igenom.


Jag vägrar jobba upp ångest. SKA. INTE. BRY. MIG.

No Anorexia



Man kan ju läsa lite varsomhelst hur man kan få anorexi.
Dålig självkänsla kombinerat med skruvad syn på mat från andra håll etc. En liten gnista och hela ätstörningsmaskineriet är i rörelse.

Men i och med att anorexi from now on är förbjudet, så skriver jag en lista på vad man kan göra för att försöka slippa ätstörningar!

1. Omge dig inte med människor som påverkar dig negativt i fråga om mat. Folk som säger typ: "Åh, Gud, vad onyttigt det här brödet är. Men jag har ju inte ätit på hela dagen så..."
  Om så är fallet att du umgås med sådana människor: Säg till! Typ: "Ät vad du vill, men kan du inte sluta kommentera det hela tiden?"

2. Överät inte. Detta gäller inte bara fetmadrabbade amerikaner eller bulimiker. Bakar du kladdkaka och äter upp halva kommer sådana matvanor antagligen visa sig att man går upp i vikt mer än väntat. Vilket kan skapa ångest. Ät lagom mycket helt enkelt.

3. Unna dig att äta saker som glass, godis och kakor. Men inte varje dag. Om man inte äter sötsaker på ett tag är man inte lika sugen hela tiden längre. Blir du bjuden, fråga dig själv: "Vill jag ha den här?" Om svaret är ja: ät och njuut. Om inte: hoppa över till en annan gång.

4. Läs inte kaloritabeller. Att det helt plötsligt på paketet står att ett digestivekex innehåller si och så många kalorier är helt taget ur sitt sammanhang - vilket bara skapar onödig ångest.
Dessutom om du hamnar i anorexiträsket så är det jäääkligt svårt att glömma bort alla dessa värden när du ska ta dig ur det.

5. BÖRJA INTE BANTA!! Jag hörde att Amelia Adamo (haha) sa att om man inte gillade något hos sig själv skulle man tvinga sitt att gilla det eller göra något åt det. Vi med anorexi börjar helt klart i fel ända...
Helt seriöst, en dag när jag hade massa att göra på em och inte hann äta mellanmål tänkte jag efteråt: inte behöver man äta mellanmål heller! ... sen var ätstörningar i full rullning.


Vem du än är så är du BÄTTRE, SNYGGARE, TREVLIGARE, GLADARE, SMARTARE, PIGGARE OCH LYCKLIGARE UTAN ANOREXI!


Mat mat återigen mat


Normal portion?




Någon som mitt ätstörda jag tycker ibland är jobbigt är när jag ska lägga upp maten på tallriken:

" Normalt är ju två biffar typ, men de är ju JÄTTESTORA. Måste jag äta upp hela då?"

"Skit, nu tog hon den minsta potatisen, den skulle ju jag ta... Nu måste jag ta den stora"

OSV.

På BUP säger de att föräldrarna ska lägga upp maten. Asså jag vet om jag säger detta för att lura mig själv, men såhär är det enligt mig i alla fall.



Min pappa kan inte lägga upp maten. Min pappa är 1,97 m. Han äter 3 ggr så mycket som jag någosin gjort - utan anorexi.

Min mamma kan inte lägga upp maten. Hon är nog en typisk Svensson-"Go och Glad kexchoklad". DVS: Hon intalar sig att hon ska bli såå smal: lägger upp en liten portion. Sedan kommer hon på att hon är mer hungrig och lite mer. Direkt efter middagen går hon och tar några digestive med smör och 50 rullar ost på. Hon vet helt enkelt inte riktigt vad som är normalt.

Att min syster skulle lägga upp maten, vilket skämt. (Ex)-ÄS!!!

Vem ska då lägga upp? Ska farmor komma varje dag kanske?

Usch.



Satt precis och kollade på bilder från fredagen, då min tjejkompis hade 18-årsmiddag.
På ett foto på mig bakifrån står min ryggrad ut jättemycket. Det ser jätteäckligt ut.

Ååååh, hur fan kan jag gå runt som jag gör och inbilla mig att ingen fattar.


33 ryggkotor säger mer än 1000 ord.

Ny yoghurt



Idag var jag med pappa och handlade. Jag köpte en yoghurt som jag aldrig ätit förut.
Jag har inte kollar hur mycket kalorier det är i den!

WEY! Jag vägrar. Jag ska inte göra det! Jag ska kunna äta den ändå. Varje gång jag lyfter paketet ska jag blunda så jag inte ser vad det står i näringsvärde-rutan!

Jag ska, jag ska, jag ska!

Pizza



Mina föräldrar är på middag. Jag och min syster äter pizza (!). Jag äter nästan halva (!!!) och lite pizzasallad. Min syster (som haft ätstörningar för typ 3 år sedan, fast är normal/överviktigt(?) nu) äter lite mer än halva sin.

Hon: Ät en slize till, kom igen.

Jag: Jag är jättemätt.

Hon: Asså om du ska gå upp i vikt måste du anstränga dig!

Jag: ....... (ledsen)



Att jag äter pizza för första jävla gången på över ett år spelar tydligen ingen roll. Allt jag gör är fel.

PLUS att det känns som min syster någonstans i bakhuvudet vill att jag ska äta lika mycket som henne, för att inte hon ska känna sig som en tjockis.

Miss Leggy

vad är egentligen grejen med mina ben? jag kan faktiskt se att mina armar samt axlar är för smala, men benen?!

usch usch usch


VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT SE NER PÅ SINA LÅR OCH INTE BLI ÄCKLAD? 

jag vet ju att de inte är tjocka.......


en sak till, jag måste sova på ett speciellt sätt, tänk som om man springer med ena benen framför det andra, på sidan alltså. allt för att inte mina lår accidentelly ska nudda vid varandra. Ha.

Att lura sig själv?

jag är rädd för att äta enligt matschemat, men ändå är jag rädd för att fuska...

jag är rädd för att fuska och tro "skönt nu går jag inte upp i vikt" - och sedan ha gjort det ändå...

Är det inte så konstigt egentligen?

iiiiiiiiiiinga vänner!

min fd. sk. bästa vän åkte till vietnam över jul och nyår. relationen mellan oss har varit väldigt konstig sedan jag började fucka med maten... hon är bara sur över att jag är smalare än henne typ. jag vet att det låter banalt, men det är verkligen så...

jag skrev ett jättelångt mail till henne där jag skrev att jag hade mått väldigt dåligt under året som gått, och att jag inte ville förlora henne som vän blabla...  hon kom hem för 8 dagar sedan....

HON HAR INTE SVARAT

skit i det då din jävla subba.................................

läkarundersökning

imorgon ska jag till läkaren för en "allmän" undersökning...

jag har inte varit hos läkaren sedan jag var 10 typ, förutom skolsyster då... så det känns ganska läskigt...

att kastas runt som en vante

först var jag hos skolsyster............... som pratade med skolläkaren.................... som skickades remiss till bup................

OCH NU SKA JAG TYDLIGEN TILL ANOREXI-MOTTAGNING PÅ ÖSTRA......

alla säger hela tiden på näääääääääääästa ställe är de jätteproffsiga! haha.



och vet ni? min mammas bästa kompis har en son som precis börjat jobba på östra. så nu ska hon ringa honom och säga till så vi får någon annan läkare... UNDERBART

RSS 2.0