Memories in the corner of my mind

Läste igenom mina gamla inlägg för ett tag sedan. Det är helt sjukt hur saker och ting ändras - fast de egentligen inte alls gör det. Min psykolog/behandlare sa: "Men det är ju du som förändras".
 Jag vill tro henne, men jag har mina tvivel.


plums

åkte motorbåt. min väska åkte i vattnet.


dödö

jag är bara så sjukt ledsen, så fort jag är ensam. jag vet inte vad jag ska göra.
 på ett sett orkar jag inte klaga inför mina vänner (som jag aldrig träffar), för jag är rädd att de ska tycka jag är jobbig, deprimerande och icke-kul helt enkelt.


blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää.

Tjocktjockitjockis

Vet ni?  Jag har en sådan kroppstyp att allt fett sätter sig på låren typ, jag har aldrig haft någon "bullmage". Men nu när jag inte får träna/göra situps har mig mage blivit helt slapp och bullig!

Huuuuuuu...

The thing



Detta är typ grejen med anorexi:


När man är tom i magen, vet man vad som kommer råda bot på det, alltså att äta --

vilket man inte gör när man känner sig tom i själen. Och därför är känslan av mättnad så fel, vad ska man göra med den liksom?

Eller vad säger ni?


Puberteten

Blääääääääääääääääää, jag hatar den.

Varför måste man "bli kvinnlig" och lägga på sig både här och där?


Jag vill se ut som jag gjorde i åttan typ.. (ja, sen utvecklig ja.) Pinne trots glass i stora lass typ. Haha, ironi

jag är arg

behandling - pff- vad fan är det? jag hatar min mamma för att hon inte fattar någonting vad jag än berättar för henne.

det låter så jävla dumt

MEN JAG VILL VERKLIGEN GÅ TILL EN PSYKOLOG

jag vill inte prata med mina behandlare, eller min mamma/pappa/sster/"vänner".
finns det inte någon som inte har något att göra med min vikt, eller min familj eller whatever.

jag har så mycket att säga.

men ingen lyssnar.


LÖGNARE!

En av det värsta sakerna med det här är att alla tror att jag ljuger hela tiden. Om jag har ätit en normal portion och säger att jag är mätt, då tror alla att jag ljuger. Om jag säger att jag aldrig gillat för tjockt ostlager på mackan, tror alla att jag ljuger. Om jag har varit på tjejmiddag och ätit både mat OCH efterrätt och berättar det för familjen, tror alla att jag ljuger.

Och när jag påpekar att det känns som de tror att jag ljuger så tänker de:

"Det är för att hon ljuger"

JAG LJUGER INTE


Och en till sak... Fick hem mitt intyg till skolidrotten idag:

"XXX går på behandling för sin anorexia nevrosa och är så lågviktig att hon avrådes att delta i skolidrotten. "

SIN anorexia nevrosa. Vadå SIN?Som om det var en jävla nallebjörn? sin lilla gosis anorexia nevrosa.


Tiden före...

ÅÅÅÅÅH jag blir så aaaaaaaaaaaaarg.

Sitter och kollar på tiden före jag "chock-tappade i vikt" (tablåid?) och jag var sååååå  mycket snyggare än nuu..


 VARFÖR BÖRJADE JAG MED DEN HÄR SKITEN?????????????????????



det är det värsta jag gjort i hela mitt liv

Hum..?



Jag har varit konstant mätt och illamående i en månad.

Är det någon som har tips på någon mat, mellanmål etc. som är relativt kaloririk som man inte mår illa av?


Bättre, bättre!



Jag har återknutit kontakten med två av mina kompisar som jag nästan helt tappat pga anorexi.

WEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEY!

Old life, men bättre är snart tillbaka!

Jag vill bara ha någon som säger: du har ju assnygg kropp, det finns bara för lite av den!

PEPPAD PEPPAD PEPPAD!


Så jäkla frisk och underbar, och har då tre riktigt bra vänner. Det är inte dåligt det. DETTA KALLAS LIVET ♥

Vägning



Imorgon är det vägning

Jag vill ju på ett sätt gå upp i vikt, ser ju på bilder att jag ser för j*vlig ut. Ben ben ben överallt.

Men ändå inte. Jag vill inte känna fettet på innerlåren växa.

Jag vill inte att mat ska påverka mig. Bara åka rakt igenom.


Jag vägrar jobba upp ångest. SKA. INTE. BRY. MIG.

No Anorexia



Man kan ju läsa lite varsomhelst hur man kan få anorexi.
Dålig självkänsla kombinerat med skruvad syn på mat från andra håll etc. En liten gnista och hela ätstörningsmaskineriet är i rörelse.

Men i och med att anorexi from now on är förbjudet, så skriver jag en lista på vad man kan göra för att försöka slippa ätstörningar!

1. Omge dig inte med människor som påverkar dig negativt i fråga om mat. Folk som säger typ: "Åh, Gud, vad onyttigt det här brödet är. Men jag har ju inte ätit på hela dagen så..."
  Om så är fallet att du umgås med sådana människor: Säg till! Typ: "Ät vad du vill, men kan du inte sluta kommentera det hela tiden?"

2. Överät inte. Detta gäller inte bara fetmadrabbade amerikaner eller bulimiker. Bakar du kladdkaka och äter upp halva kommer sådana matvanor antagligen visa sig att man går upp i vikt mer än väntat. Vilket kan skapa ångest. Ät lagom mycket helt enkelt.

3. Unna dig att äta saker som glass, godis och kakor. Men inte varje dag. Om man inte äter sötsaker på ett tag är man inte lika sugen hela tiden längre. Blir du bjuden, fråga dig själv: "Vill jag ha den här?" Om svaret är ja: ät och njuut. Om inte: hoppa över till en annan gång.

4. Läs inte kaloritabeller. Att det helt plötsligt på paketet står att ett digestivekex innehåller si och så många kalorier är helt taget ur sitt sammanhang - vilket bara skapar onödig ångest.
Dessutom om du hamnar i anorexiträsket så är det jäääkligt svårt att glömma bort alla dessa värden när du ska ta dig ur det.

5. BÖRJA INTE BANTA!! Jag hörde att Amelia Adamo (haha) sa att om man inte gillade något hos sig själv skulle man tvinga sitt att gilla det eller göra något åt det. Vi med anorexi börjar helt klart i fel ända...
Helt seriöst, en dag när jag hade massa att göra på em och inte hann äta mellanmål tänkte jag efteråt: inte behöver man äta mellanmål heller! ... sen var ätstörningar i full rullning.


Vem du än är så är du BÄTTRE, SNYGGARE, TREVLIGARE, GLADARE, SMARTARE, PIGGARE OCH LYCKLIGARE UTAN ANOREXI!


Usch.



Satt precis och kollade på bilder från fredagen, då min tjejkompis hade 18-årsmiddag.
På ett foto på mig bakifrån står min ryggrad ut jättemycket. Det ser jätteäckligt ut.

Ååååh, hur fan kan jag gå runt som jag gör och inbilla mig att ingen fattar.


33 ryggkotor säger mer än 1000 ord.

Pizza



Mina föräldrar är på middag. Jag och min syster äter pizza (!). Jag äter nästan halva (!!!) och lite pizzasallad. Min syster (som haft ätstörningar för typ 3 år sedan, fast är normal/överviktigt(?) nu) äter lite mer än halva sin.

Hon: Ät en slize till, kom igen.

Jag: Jag är jättemätt.

Hon: Asså om du ska gå upp i vikt måste du anstränga dig!

Jag: ....... (ledsen)



Att jag äter pizza för första jävla gången på över ett år spelar tydligen ingen roll. Allt jag gör är fel.

PLUS att det känns som min syster någonstans i bakhuvudet vill att jag ska äta lika mycket som henne, för att inte hon ska känna sig som en tjockis.

Miss Leggy

vad är egentligen grejen med mina ben? jag kan faktiskt se att mina armar samt axlar är för smala, men benen?!

usch usch usch


VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT SE NER PÅ SINA LÅR OCH INTE BLI ÄCKLAD? 

jag vet ju att de inte är tjocka.......


en sak till, jag måste sova på ett speciellt sätt, tänk som om man springer med ena benen framför det andra, på sidan alltså. allt för att inte mina lår accidentelly ska nudda vid varandra. Ha.

Att lura sig själv?

jag är rädd för att äta enligt matschemat, men ändå är jag rädd för att fuska...

jag är rädd för att fuska och tro "skönt nu går jag inte upp i vikt" - och sedan ha gjort det ändå...

Är det inte så konstigt egentligen?

iiiiiiiiiiinga vänner!

min fd. sk. bästa vän åkte till vietnam över jul och nyår. relationen mellan oss har varit väldigt konstig sedan jag började fucka med maten... hon är bara sur över att jag är smalare än henne typ. jag vet att det låter banalt, men det är verkligen så...

jag skrev ett jättelångt mail till henne där jag skrev att jag hade mått väldigt dåligt under året som gått, och att jag inte ville förlora henne som vän blabla...  hon kom hem för 8 dagar sedan....

HON HAR INTE SVARAT

skit i det då din jävla subba.................................

läkarundersökning

imorgon ska jag till läkaren för en "allmän" undersökning...

jag har inte varit hos läkaren sedan jag var 10 typ, förutom skolsyster då... så det känns ganska läskigt...

att kastas runt som en vante

först var jag hos skolsyster............... som pratade med skolläkaren.................... som skickades remiss till bup................

OCH NU SKA JAG TYDLIGEN TILL ANOREXI-MOTTAGNING PÅ ÖSTRA......

alla säger hela tiden på näääääääääääästa ställe är de jätteproffsiga! haha.



och vet ni? min mammas bästa kompis har en son som precis börjat jobba på östra. så nu ska hon ringa honom och säga till så vi får någon annan läkare... UNDERBART

Tidigare inlägg
RSS 2.0