BUP
Och så ska jag kanske till BUP. BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRIN!!!!!! Då är det ju illa liksom. Ska prata med läkaren om det på fredag. Vad ska jag sitta där och säga liksom? Hej, så fort jag går förbi ett spegel/ skyltfönster/ blank bil/ busskur sneglar jag för att se om mina lår är feta. That's me in a nutshell.
Grät i alla fall hos skolsyster och när jag var tvungen att gå tillbaka till lektionen efter såg ju alla att jag var ledsen. Två retard-tjejer frågade : "Oj, hur är det?" men jag orkade bara inte. Men min vän frågade men först ville jag inte säga ngt... Men tillslut när vi gått ut från klassrummet bara brast det och jag berättade. Fast inte om ÄS, bara att jag känner mig som ett sånt jävla second hand choice av alla människor och press och blabla.. Och hon är så snäll.... Sa massor av jättegulliga saker, är glad att jag har henne som vän, men KAN INTE BERÄTTA OM ÄS. Går inte, stopp, nej, panik.
Är det någon som varit i komtakt med BUP som kan förklaa vad som händer när man går dit, vad de gör osv.?
Hej vännen! Tyvärr är det ofta så att skolsystrar inte har många rätt om någonting. Jag har inte varit BUP, jag är på vuxenpsykiatrin (här får man gå på BUP till man bara är 18, det varierar från stad till stad). Vad som har hänt för mig är att jag fick två kallelser, en till en kurator och en till en läkare. Kuratorn är vad man kan kalla för min fasta kontakt. Hon och jag ses minst 1 gång i veckan. Läkaren har jag endast träffat 1 gång och hon ställde en massa frågor (jag tyckte hon var en ångvält, men samtidigt förstår jag, fast det är svårt) och till henne hade jag med mig min kontakt för det kändes bättre (ja, jag var på väg att vända i dörren, men min kontakt fångade mig, pratade lite och lugnade mig). I samråd med läkaren och min kontakt kommer jag att få ytterligare en terapeut eller gå till dietist. Det var något dem skulle diskutera i "arbetsgruppen" och jag får veta idag. Jag är nämligen även elitidrottare vilket dem ansåg vara mycket speciellt och man behöver ha specialkunskap för det. Men i stort sett så handlar det om att det är ett helt team som arbetar kring mig och jag har EN fast kontakt. Jag blir inte kringslussad samt att jag får vara med och säga vad jag vill och tycker (som nu om jag ville gå till en terapeut/dietist). Jag har endast gått ca. 1 mån men hittills har det varit bra. Har väl inte börjat "rota/jobba" med det, men det tar tid. Dem har sagt att det är ett långsiktigt arbete, minst 1 år. Jag vet hur väldigt svårt det är att ta kontakt och söka hjälp. Krävs väldigt mycket mod till det. Jag vet att du är stark och att du kommer klara det. Bara att du har en läkartid är bra (även om du inte bokat den själv). Och du kommer inte behöva säga allt för mycket till läkaren. En jättestor Bamsekram till dig!
Hej! Hur går de för dig?
*ven om de e svårt att inse, e de nog bra att du får remiss tiöll BUP! De helvete som en ÄS innebär förtjänar ingen att leva med!
Minns att du frågade mig, men BUP å Östra e lite same same but different..
Östra är för oss 18-25-åringar, BUP så e man under 18..
Hoppas de går bra för dig, håller en tumme, kram
