Mat mat återigen mat
Normal portion?
Någon som mitt ätstörda jag tycker ibland är jobbigt är när jag ska lägga upp maten på tallriken:
" Normalt är ju två biffar typ, men de är ju JÄTTESTORA. Måste jag äta upp hela då?"
"Skit, nu tog hon den minsta potatisen, den skulle ju jag ta... Nu måste jag ta den stora"
OSV.
På BUP säger de att föräldrarna ska lägga upp maten. Asså jag vet om jag säger detta för att lura mig själv, men såhär är det enligt mig i alla fall.
Min pappa kan inte lägga upp maten. Min pappa är 1,97 m. Han äter 3 ggr så mycket som jag någosin gjort - utan anorexi.
Min mamma kan inte lägga upp maten. Hon är nog en typisk Svensson-"Go och Glad kexchoklad". DVS: Hon intalar sig att hon ska bli såå smal: lägger upp en liten portion. Sedan kommer hon på att hon är mer hungrig och lite mer. Direkt efter middagen går hon och tar några digestive med smör och 50 rullar ost på. Hon vet helt enkelt inte riktigt vad som är normalt.
Att min syster skulle lägga upp maten, vilket skämt. (Ex)-ÄS!!!
Vem ska då lägga upp? Ska farmor komma varje dag kanske?
Jag tycker också att det är jättesvårt att se... Bor dessutom ensam, så det finns ingen som kan lägga upp åt mig eller som jag kan jämföra portion med... Problemen uppstår alltså redan när jag ska laga maten. Försöker följa recept i kokböcker så jag vet vad som är en sats för två pers osv... Ibland väger jag maten (- för att veta att det är tillräckligt, inte tvärtom!). Det kanske du också kan göra, väga portionerna du lägger upp? Skaffa en liten elektronisk köksvåg. Funkar inte så bra bland folk/i skolan, men hemma i alla fall.
Enligt boken Mattillåtet så är t ex en normalportion för någon av min längd (165 cm) 3 potatisar/100 g pasta/1 dl okokt ris.
Sv: Ja, laga mat är extra jobbigt! Problemet när jag väger maten är att min hjärna typ spinner iväg och räknar ut kalorimängd utan att jag egentligen vill... Vilket är jobbigt, då det ger mig ångest.. Hum... Jag kanske kan prova och kolla hur mycket 1 dl ris är ngn gång, så får jag helt enkelt ta så mycket varje gång:)
(Oj, missade namn förut.)
Mm, men kom ihåg att 1 dl okokt ris blir ungefär 3 dl kokt!
Jo, jag vet hur det kan vara med kaloriräknandet. Själv har jag nästan lyckats sluta helt, det är en enorm befrielse! (Nån gång ibland gör jag någon slags överslagsberäkning i huvudet vid slutet av dan, och inser oftast att det var snarast var för lite - då tar jag en bulle på kvällen!) Men jag har nått så långt att jag faktiskt klarar av en viktuppgång, för jag vet att jag behöver det. Alltså tänker jag "det värsta som kan hända om jag äter 'för mycket' är att jag går upp i vikt - och det är ju det som är poängen!"
Samtidigt kan man tänka tillbaka på livet före ÄS och inse att man faktiskt inte gick upp i vikt helt ohämmat bara för att man inte visste det exakta näringsinnehållet i maten...
Kämpa på!
